nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard
vackra ting. lite nu & då droppar det ner ett brev i brevlådan här i usa & det gör mig så fruktansvärt glad.
morbror martin & moster&kenneth fick jag av idag, mina hjärtan!
som moster skrev i sitt brev, det går upp & ner. & så är det verkligen, här går det upp & ner & tankar inför beslut snurrar snabbt i huvudet. jag är så glad att jag har en underbar familj hemma som stöttar jämt, i allt. pappa, mamma, peder, sanna, moster, kenneth, martin, farmor, kusin & alla ni- jag älskar er! & skype.
trots att ni finns där så är ni ju inte här, så jag försöker hitta något annat sorts stöd här. sabina & vera har ikväll sin "tisdagsfamiljetradition" med sina värdfamiljer så dom kan inte gå ut med mig för att kramas, gråta en skvätt & fundera. så jag ringde den andra tyskan, ni vet hon jag inte förstår & hon som inte förstår mig? yes.
hon plockar upp mig om 15 minuter, man tager vad man haver & gör det bästa av det...
& jag tänker på mina vänner i alanya, hoppas tusan ni har det bra!!!!