1 juli. om fyra dagar sitter jag på plan efter plan för att ta mig mot första anhalten - NYC.
allt känns så fantastiskt magiskt att jag inte kan sätta ord på känslan, så jävla spännande helt enkelt. men efter nitton år i en liten stad har jag hunnit bygga upp mycket, många platser & stunder jag älskar. platserna & stunderna finns alltid kvar där, så de oroar jag mig inte för ett dugg. men vännerna - mina älskade vänner. kommer ni också resa iväg? kommer ni vara kvar när jag kommer tillbaka? & snälla ni, visst kommer vi väl hålla lika god kontakt som nu? jag har redan hunnit grina en skvätt över mina tjejer & jag antar att kvällen kommer locka fram ännu fler tårar. något ska ske & jag vet inte vad, 19.15 hos greta - mer vet jag inte. jag är förväntansfull inför kvällen men på något konstigt vis är jag även gruvsam, att kliva in genom finaste gretas dörr & veta att jag inte gör det på länge, att mötas av deras gudomliga leenden & veta att jag inte kommer få se dem på länge - USCH. flickorna jag skulle göra allt för är många & älskvärda, något som dock är roligt är att jag enbart känt dem i ett år. ett år låter kort & låter nästan fjantigt då jag säger att jag vet att dessa tjejer alltid kommer vara mina närmaste - men det är sant. på kort tid blev de mina närmaste & mina viktigaste, de absolut bästa jag vet.
uppenbart är det, men fytusan vad jag kommer sakna er. mina änglar! ♥
jag har ingen aning om vad kvällen kommer bjuda på men jag vet att det kommer bli grymt!
friends will be friends
when you're in need of love they give you care and attention
friends will be friends
when you're through with life and all hope is lost
hold out your hand 'cos right till the end - friends will be friends
8 DAGAR KVAR.
allt kommer närmare & närmare! :) sjukt spännande varje gång jag får mail av nån av tjejerna från tyskland som snart är mina grannar. lite märkligt, jag har inte hört en enda från sverige som ska bo nära mig men tre tyskar? hm...
hur som helst, känns jätte skönt att Vera kommer komma till NYC samtidigt som mig & att vi ska åka buss tillsammans efter veckan på aupair skolan till våran stad, Wayne. Sen kommer Sabina & Alexandra ungefär en vecka efter.
idag har jag varit med mamma på stan & fixat det allra sista som behövde fixas. allt är nu inhandlat & det enda jag har kvar att göra är väl i princip att skriva ut flygbiljetten, packa det sista & sätta mig på planet. helt galet!
största funderingarna är fortfarande vad jag ska ta med mig, hur jag ska packa & hur tusan jag ska kunna säga hejdå till mina bästa tjejer (den sista är inte en stor fundering, mer ett världsproblem som måste lösas). känns iallafall skönt, underbart & helt fantastiskt men jäkligt sorgligt att jag på fredag ska på sista tjejhänget. iallafall sista på länge!
dags att gå ut, spela kubb & njuta av sveriges kvällssol.
& tjejer, älskade tjejer, fan vad jag kommer sakna er.
Att åka innebär en hel del kaos också. Alla dessa "hejdå". De två första är gjorda & det känns skumt.Rummet börjar tömmas på saker & resväskan blir mer & mer proppfull för varje dag som går. Tiden har verkligen sprungit fram på slutet - studenten är tagen, visumet har jag i handen & flygtiderna är spikade. 09.35 den 5 juli flyger jag från umeå & börjar min stora, långa & efterlängtade resa. så ofantligt taggad & nyfiken, kan knappt tänka på annat än att jag snart är påväg!!! Planen är att jag ska ta hand om tre små flickor varje dag i en liten stad utanför Philadelphia, & borta blir jag till att börja med ett år. ett år.. shit!
en vision utan en plan är en dröm. en plan utan en vision är tidsfördriv.en vision med en plan kan förändra världen
